Jag måste försöka en gång till. Att få till det. Återskapa en känsla som känns infann sig igår som var obeskrivlig. Under just den timmen och de 45 minutrarna fanns det inget annat än oss och Chris Brown. Måste länka till Emmas inlägg om gårdagen för jag tycker hon fick till en bra förklaring, för jag rös och blev tårögd när jag läste hennes inlägg.
Hela konserten, från början till slut var magisk. Magisk, smaka på ordet!
Hans entré att firas ned från taket, bara där sattes ribban för vilken nivå hela konserten skulle ligga på. Första låten ut var Wall to Wall. Och om jag säger att golvet redan skakade när vi kom in i hovet, när DJ:n spelade låtar, så blev ju trycket inte direkt mindre när Chris började sjunga. Jag har alltid trott att jag var en sån som inte skriker på konserten, inte som alla galna fans gör. I alla fall gjorde jag inte det förr, nu för tiden gör jag uppenbarligen det. Jag skrek, Malin skrek, Emma skrek, alla skrek så mycket det bara gick, så många gånger det bara gick.
Jag tycket det enda som var synd var att han inte sjöng "Superhuman" för det är så otroligt fin. Men att mina tre absoluta favoriter sjöngs, och känslan när introt kom, när publiken reste sig, hoppade och skrek, viftade med händerna var en känsla jag aldrig känt innan! "With you", "Say Goodbye" och "Forever". De som inte var där missade något väldigt speciellt, han har fått toppbetyg av alla tidningar. 4 getingar av expressen och 5 kryss, fullpott, av aftonbladet. Killen är 19 år, 2 år äldre än oss och han kan få ett fulsatt hovet att totalt älska honom, det är allt annat än dåligt gjort.
Vi har sett fram emot den här konserten sen vi beställde biljetterna den 15 november förra året. I över två månader har vi suktat och det känns lite snopet att det tar slut så snabbt. Jag gillade Chris Brown som artist jättemycket, men nu är jag fräslt! Han måste fan vara perfekt den människan. Sjunger som en gud, och jag har aldrig i hela mitt liv sett någon som dansar bättre än honom. Jag ska inte ens försöka att förklara mer. Jag kan inte säga det mycket bättre än att jag älskar igårkväll. Jag gick på konserten med helt rätt människor, Malin och Emma, och jag kunde inte haft det bättre än jag hade det. 1,45 av extas! Ska inte sticka under stol med att jag grät av lycka när konserten var slut.
Jag ryser när jag ser den här filmen :) Min, Malins och Emmas absoluta favoritlåt! Och nej, det är inte bara vi som sjunger :P
Exakt såhär galet var det! EXAKT!
Emma "försöker" sig på att dansa som Chris. Haha. Och anledningen till att jag säger "jucka" är för att han gjorde det en hel del under konsertens gång! :P
Lyckans ostar som fick hans linne och mössor som han slängde ut i publiken. Ska också tillägga att en del bilder är lånade av Malin L och Emma D.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar